Dutch Baroque Era Painter, ca.1631-1708 Ludolf Backhuysen (or Bakhuizen) (Dec 28, 1630 - Nov 17, 1708) was a Dutch painter, born in Emden, Hanover. Bakhuysen started his career as a bookkeeper. He had a very nice handwriting and loved arithmetic. Working for a wealthy merchant at Amsterdam, he discovered so strong a genius for painting that he relinquished the business and devoted himself to art. He studied first under Allart van Everdingen and then under Hendrik Dubbels, two eminent masters of the time, and soon became celebrated for his sea-pieces. He was an ardent student of nature, and frequently exposed himself on the sea in an open boat in order to study the effects of storms. His compositions, which are numerous, are nearly all variations of one subject, the sea, and in a style peculiarly his own, marked by intense realism or faithful imitation of nature. In his later years Backhuysen employed his skills in etching and calligraphy. During his life Backhuysen was visited by Cosimo III de' Medici and Peter the Great. In 1699 he opened a gallery on the topfloor of the famous Amsterdam townhall. After a visit to England he died in Amsterdam on November 17, 1708.  Related Paintings of BACKHUYSEN, Ludolf :. | Madonna della Cintola | The Lamentation | The toymaker of Nuremberg | The Railway | The hold of a slave ship |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
Noble, Thomas Satterwhite
American, 1835-1907 was born in Lexington, Kentucky. He grew up on a plantation where hemp and cotton were grown. Noble saw the effects of slavery firsthand and portrayed many scenes of the Old South in his works. He attended Transylvania University in Lexington and studied art with Oliver Frazier and George P. A. Healey and moved to New York, New York in 1853 at age eighteen. He first studied painting with Samuel Woodson Price in Louisville, Kentucky in 1852, then with Thomas Couture in Paris, 1856-1859 and returned to the United States in 1859. He served in the Confederate army from 1862-1865 during the American Civil War, despite his avowed hatred for slavery. After the war, he had a studio in New York City 1866-1869. In 1869, Noble was invited to become the first head of the McMicken School of Design in Cincinnati, Ohio, a post he would hold until 1904. During his tenure at the McMicken School of Design, Noble moved briefly to Munich, Germany where he studied from 1881-1883. He retired in 1904 and died in New York City, April 27, 1907. He is buried in Spring Grove Cemetery in Cincinnati. Noble's works are largely historical presentations. Modern critics have viewed them as overly romanticized, while others believe that he painted realistic scenes from actual events. One of his most famous paintings is The Modern Medea (1867) which portrays a tragic event from 1856 in which Margaret Garner, a fugitive slave mother, has murdered one of her children, rather than see it returned to slavery.
Jean Decourt
Jean de Court, an enamel painter of Limoges, succeeded François Clouet as painter to the king in 1572, and was in turn succeeded by his son, Charles de Court, in 1584 or 1589. Jean de Court painted in 1574 a portrait of Henry III, then Duke of Anjou.